Tomatklubben

Tomatklubben

Vår största skatt.

OdlingPosted by Åke Tue, June 21, 2011 12:25:12

Den genetiska mångfalden hos växter på vår jord är den största skatt vi människor har. Den möjliggör utveckling av nya grönsaker, frukt och bär och att få resistens eller tolerans mot sjukdomar som hotar de växter som ger oss mat och möjlighet att få nyttiga ämnen i maten som skyddar mot sjukdomar. Den ger också möjligheter att få njuta av naturens variationer i blommor och blad och att växter kan utvecklas till vackra trädgårdsformer. Kort sagt den ger möjligheter att producera mat och fägring till jordens befolkning.

Nu är denna skatt hotad. I allt raskare takt försöker stora multinationella fröfirmor få bönderna i 3:e världen att ersätta gamla sorter med stor genetisk bas som har tålighet mot torka, dålig jord och god sjukdomsresistens, med moderna högavkastande, ibland genmodifierade, sorter som kräver konstgödning, bevattning och besprutning. Detta kostar pengar och med låga produktpriser så kan det bli som i Indien där tusentals bönder begått självmord för de kan inte betala skulderna till bolaget som sålde utsäde, konstgödning och farliga besprutningsmedel. De lämnade de gamla beprövade sorterna av utsäde för de drömde om bättre ekonomi men det blev tvärtom – det blev deras död.

Våra grönsaker och våra frukt- och bär-sorter är också utsatta för liknande men annorlunda hot. Färre och färre nationella resurser satsas på växtförädling för att få fram nya bättre sorter och sorter med resistens mot sjukdomar så att man slipper bekämpningsmedel. Vi kan bara ta vårt eget Balsgård som får ytterst små resurser som inte räcker för noterbar växtförädling.

Fröföretagen blir allt färre och allt större och de stora multinationella fröföretagen jobbar hårt med politisk lobbying för att få bort gamla lokalanpassade frösorter till grönsaker för att dessa ska ersättas med deras F1 hybrider och deras sprutmedel mm. Dessutom vill man begränsa sortimentet så att samma sorter kan användas över hela världen för att få stora serier och mer inkomster.

Det ska sägas att F1 hybrider är inga riktiga sorter utan en korsningsavkomma som produceras mellan 2 sorter. Denna kan produceras så länge man önskar från den firma som har föräldrasorterna men byts ofta ut mot nya något förbättrade sorter. En hybrid har högre avkastning än vanliga sorter och är därför favoriserad i konventionell odling.

Ett problem är dock att de flesta nya F1 sorter har en genetisk ganska smal bas eftersom man i alla fröbolagen valt föräldrar som har bra egenskaper och de är ofta nära släkt. Med smal genetisk bas kan en ny sjukdom lätt slå ut världens produktion av just denna växt. Med stor genetisk bas som vilda och primitiva sorter har kan man lättare hitta gener som kan stå emot angrepp.

Vi borde förstå bättre men vi människor är dumma och gör det ena misstaget efter det andra för att förstöra vår jord och dess liv och mångfald. Vi kan bara se vad som hände med våra almar, de hade nog för smal genetisk bas och ståtar nu på de flesta platser som döda trädskelett om de inte redan är borta. Nästa gång är det kanske vårt vete eller vår potatis eller något annat viktigt för vår hushållning.

När vi gick med i EU så hade multifröfirmorna lobbat så bra att man ville förbjuda alla nationella sorter som inte registrerades i Bryssel för en initial kostnad av ca 35.000 kr/sort och sedan ett underhåll på ett antal tusen kr per år. Denna åtgärd är ju ett effektivt direkt dråpslag mot den genetiska mångfalden och mot små fröfirmor. Endast stora fröfirmor som verkade internationellt med hög omsättning per sort kunde betala. Många av våra gamla svenska sorter försvann i denna första omgång men på grund av folks protester så blev det ett undantag att sorter i små fröförpackningar som bevisligen odlats länge i ett land fick leva vidare. Nu i höst tar EU en ny runda för att hjälpa Monzanto och andra multinationella fröfirmor att fullfölja sin dröm med att utrota gamla nationella sorter genom att visserligen tillåta gamla sorter om man registrerar dem och betalar några tusen men de får bara säljas i små förpackningar och i begränsad mängd eftersom det annars hotar de stora fröbolagens policy och intäkter. Tyvärr har små fröbolag inte råd med detta utan både udda eller lokala sorter kommer att försvinna. Det hela påminner mig om saker man inte vill tala om.

Detta betyder också att små fröfirmor kommer att försvinna och vad värre är att den genetiska mångfalden åter kommer att reduceras. Jag ser denna politik som ett rent hot mot mänskligheten. Själv ska jag odla så många gamla sorter jag kan och jag hoppas jag är inte ensam.

Åke Truedsson